De viktigaste beredningsformerna är:

• Bhang - torkade blad och blommor vilka lösts upp i vätska som dricks. THC-innehållet är vanligen 1-2 procent.
  
• Marijuana - torkade blad och blommor som röks i jointar. THC-innehållet är vanligen 1-3 procent.
  
• Ganja, sinsemilla - små toppblad och blommor från odlade honplantor som röks. THC-innehållet är vanligen 5-10 procent.
  
• Hasch - den rena kådan från toppblad och honblommor som pressats samman i mörkfärgade kakor. Den röks i olika pipor (braja, holk) eller cigarett (joint). THC-innehållet är vanligen 8-15 procent.
  
• Hascholja - en brun, sirapsliknande olja som extraherats ur växtdelar med lösningsmedel och därefter filtrerats och koncentrerats. Oljan droppas på tobak och röks vanligen i cigarett. THC-innehållet är 40-60 procent.

Historik. Cannabis är efter alkohol världens mest använda berusningsmedel. Det har använts i minst 10 000 år. Inom religionsutövning och folkmedicin har det spelat en viktig roll i Kina och Indien. Homeros (grekisk/romersk författare och filosof) har beskrivit cannabisdrycken som en läkande saft vilken dövar bekymmer. De enligt historietraditionen grymma Assasinerna (mer om dom senare) har förknippats med cannabisbruk. I den muslimska världen har cannabis fått stor spridning, bl a på grund av Koranens alkoholförbud. I Europa väcktes i mitten av 1800-talet ett starkt intresse för cannabis i den av läkaren Jacques-Joseph Moreau initierade Le Club des Haschichins, där några av dåtidens främsta författare åt haschsylt och lovprisade dess effekter. I USA ansågs cannabis vara slavarnas och de fattiga arbetarnas drog, som sedan förknippades med de svartas jazzmusik och på 1920-talet fick ett uppsving under alkoholförbudet. Cannabispreparaten gav slavarna styrka och mod för att slå tillbaka mot förtrycket. I mitten av 1960-talet blev cannabis den stora ungdomsdrogen och spreds över hela västvärlden med hippiekulturen, flower-power-rörelsen, populärmusik och litteratur. Cannabis förknippades med protester mot det etablerade samhället, liberalismen var deras ideologi. I början av 70-talet visade undersökningar bland svenska skolungdomar och värnpliktiga att mer än var femte tillfrågad någon gång rökt hasch. Under 1980-talet minskade denna andel stadigt och var i början av 1990-talet nere i några få procent.

Botanik. 1753 klassificerades hampväxten och den fick namnet Cannabis Sativa. (Sativa betyder odlad.) Det är en ettårig ört med 3-9-flikiga, sågtandade, smala och spetsiga blad. Den kan bli upp till nio meter hög men är vanligen 1,5-2 meter. Hanplantorna är mer gracila, honplantorna är grövre och ger mer kåda. Stjälkarna innehåller bastceller som kan bli tre centimeter långa och är sammanfogade i 1-3 meter långa, sega, och rötbeständiga fibrer. De fettrika fröna som även kallas nötter innehåller hampolja och kan användas som djurfoder. Hampa har odlats för sina fibrers skull, vilka spelat en viktig roll som råmaterial för textilier och vid tillverkning av grövre rep. Hela plantan är täckt med mikroskopiskt små körtelhår som producerar klibbig harts. Den hampa som odlas i ett subtropiskt klimat producerar i allmänhet mer kåda än den som odlas i ett kyligare. Plantan är mycket lättodlad, tålig och anpasslig. Även hos oss i Sverige går det att odla vissa sorter utomhus.

Kemi. Cannabis innehåller drygt 420 olika identifierade beståndsdelar varav ca 80, de s k cannabinoiderna, är de mest aktiva ämnena. Cannabinoiderna har vissa kemiska likheter med kroppens steroider (exempelvis kolesterol), binjurebarkshormoner och könshormoner(testosteron)). THC är den mest utforskade och samtidigt den starkaste av alla cannabinoiderna, och den kan framställas syntetiskt. I tablettform ger den precis samma farmakologiska effekter som koncentrerad cannabiskåda. Cannabinoiderna är kemiskt besläktade och utmärks av att de är fettlösliga. Detta gör att de och deras nedbrytningsprodukter (metaboliter) kan lagras i kroppen under relativt lång tid, vilket troligen är förklaringen till att effekterna sitter i långt efter att det akuta ruset klingat av. THC stannar kvar i fetterna upp till 40 dagar och under denna tiden utsöndras det hela tiden i urin och svett. Vilket medför att man 40 dagar efter senaste holken kan bli avslöjad av ett urinprov. Tänk på det om ni inte har mönstrat.

Farmakologi. THC och de andra cannabinoiderna tas effektivt upp av lungorna vid rökning och når inom 10-30 minuter maximal koncentration i blodet. Denna minskar snabbt, och efter 8 timmar finns endast en mycket liten mängd kvar. THC binds först till blodproteinerna, men eftersom det är så fettlösligt tas THC och dess omvandlingsprodukter lätt upp och lagras i fettvävnad och olika organ, exempelvis i hjärnan som har hög fetthalt och i levern. THC passerar moderkakan och påverkar fostret. Det går även över i modersmjölken. THC genomgår en utdragen omvandling i kroppen. Denna nedbrytning är långsam och ojämn och tar ca fyra veckor, hos en inbiten haschrökare upp till åtta veckor. Metaboliterna påvisas i urinen med den s k EMIT-metoden. Den långsamma nedbrytningen gör att metaboliterna ackumuleras (samlas) i kroppens fettdepåer, vilket är av betydelse för långtidseffekterna, t ex återtrippar (flashbacks) och psykisk avtrubbning. De biokemiska verkningsmekanismerna är ofullständigt kända. Vissa cannabinoider binder sig till särskilda mottagarmolekyler (cannabisreceptorer) på vissa hjärnceller och ändrar dessas funktion. Nikotin har samma effekt plus att den hindrar syreupptagningen för cellerna. En hypotes är att cannabinoiderna blockerar tillförseln av vissa ämnen, exempelvis aminosyran arginin. Liksom kroppen har sitt eget morfin, endorfin, har den sitt eget cannabis. Det är en fettsubstans som 1992 fått namnet anandamide. (Anand betyder lycksalighet på hindi.)

Ruset. När det gäller rusupplevelsen vid cannabisrökning finns stora individuella skillnader. Upplevelser av cannabisruset är nämligen beroende av vad som brukar kallas set och setting, dvs missbrukarens förväntningar och miljön. Mycket beror också på hur ens kropp verkligen reagerar på THC. Vissa känner inget alls. Redan Baudelaire betonade vikten av att ha en "psykologiskt riktig" inställning då man skulle använda hasch. Jämför med dagens äkta drogliberaler. Man borde, menade han, vara avspänd och utan bekymmer. Om man under en period med personliga problem experimenterade med hasch ansåg han det vara detsamma som att "annonsera ut sin själ till försäljning". Baudelaire tyckte att man borde uppsöka en behaglig miljö där man kunde lyssna på musik för att rätt njuta av drogen. De första tecknen på cannabispåverkan är lätta obehagskänslor i samband med hjärtklappning, torrhet i ögon och mun och lätt yrsel. Därefter följer oftast den eftersträvade ruseffekten: mild eufori, lyckokänsla, ökat självförtroende, avkoppling och en känsla av allmänt välbefinnande med livliga associationer. Tidsuppfattningen ändras, så att tiden tycks stanna av och gå saktare. Färger och musik upplevs annorlunda. Varseblivningen (perceptionen) både av den egna kroppen och av omgivningen förändras. Det karakteristiska är emellertid att även de fantasifullaste upplevelserna tar sin utgångspunkt i ting som finns i omgivningen - befintliga färger bleknar eller blir intensivare, skarpa former rundas, föremål krymper eller växer i storlek. Vetenskapliga tester visar på försämringar av korttidsminnet, den intellektuella förmågan och uppmärksamheten. Dock bara tillfälligt. Vid kraftigare cannabispåverkan får berusningen en mera hallucinogen karaktär och påminner om effekten av LSD. Vana rökare når aldrig detta tillstånd. Kroppen kan kännas tyngdlös och svår att avgränsa. Ruset klingar visserligen av efter någon timme, men försämringen av inlärningsförmågan kvarstår. Bakruset karakteriseras av långdragna dagen-efter-besvär med symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter och håglöshet. Bakrus får man aldrig om man "är som gjord" för cannabis. Det krävs vilja för att röka, det är en kultur. Att bara röka för att det ska göras är att chockera kroppen, då får man bakrus. Istället är det efterruset som är efterlängtat, utan ett sug efter mer.

Tolerans. Det har tidigare rått en viss förvirring kring toleransutvecklingen för cannabis. I äldre litteratur talas efter en tids missbruk om en negativ toleransutveckling, vilket innebär att det skulle krävas mindre mängd av drogen för att åstadkomma samma ruseffekt. Förklaringen till detta missförstånd är av teknisk natur. Det tar nämligen en viss tid för den nyblivne cannabisrökaren att tillägna sig den speciella röktekniken (att dra halsbloss, vänja sig vid den sötaktiga, heta röken och hålla den kvar i lungorna etc). Särskilt för den som inte tidigare är van tobaksrökare kan detta vara svårt att lära in, och mycket cannabis går därför "upp i rök". När missbrukaren lärt sig tekniken kan han utnyttja drogen bättre. Detta är emellertid en teknisk inlärning och inte som man tidigare trott en negativ tolerans. Tvärtom kan man numera konstatera en viss toleransutveckling. "En inbiten haschrökare använder 1-4 gram hasch per dag, en dos som skulle ge förgiftningssymtom hos en nybörjare" det är ett citat som står i många skolböcker och skrifter. Helt felaktigt. Att röka 1-4 gram hasch om dagen är knappast att förknippa med dem som röker för njutnings skull, kännarna. Trots att det är en relativt liten mängd så är det ändå fel att säga att den ger förgiftningssymptom, det krävs nämligen att man röker 1 kg hasch för att få en överdos. Det finns INGA dokumenterade fall av haschöverdoser. Toleransutvecklingen är emellertid inte lika uttalad som hos exempelvis opiaterna. Korstolerans har konstaterats mellan cannabis och alkohol och cannabis och sömnmedel.

Beroende och abstinenssymtom. Cannabis kan ge ett kraftigt psykiskt beroende. Genom långvariga högdosexperiment har man kunnat konstatera även ett fysiskt beroende med tydliga abstinenssymtom. Dessa liknar dem vid långvarigt beroende av sömngivande och lugnande läkemedel. Abstinenssymtomen yttrar sig i form av sömnsvårigheter, irritation och skakningar, diarré‚ och magsmärtor. Med andra ord, samma tecken som med alla andra droger, inklusive tobak. I jämförelse med opiatmissbruk är dock abstinenssymtomen i allmänhet milda, men bland dem som rökt hasch under lång tid finns fall av abstinens som starkt påminner om heroinabstinens. Blir man beroende av hasch beror det på bristande kunskap. Visst blir man beroende av droger, självklart. Tobak är flertalet gånger mer beroendeframkallande än cannabis, tänk på det. En kännare röker inte mer än nödvändigt och ökar aldrig dosen. Därför nås han aldrig av de negativa effekterna. Blir man beroende av hasch, vilket är mycket svårt så tolkar jag det som att man blir det på egen vilja. Hasch är ingen drog man berusar sig på varje dag. Den ingår i en kultur som ska bevaras.

Kroppsliga effekter och skador. Skador förekommer hos den som utvecklat starkt beroende, inte hos kännare. Under ruset blir ansiktshyn flammig, och ögonen blir röda eftersom kärlen i bindhinnan vidgas. Blicken blir först glänsande, sedan matt. Smärtkänsligheten minskar, reaktionstiden förlängs, och förmågan att bedöma avstånd sviktar. Vid kraftig påverkan kan gången bli osäker och ryckningar i olika muskelgrupper förekomma. Den kraftigt förhöjda pulsen utgör en risk för personer med förhöjt blodtryck eller hjärtsjukdom, och cannabisrökning kan exempelvis utlösa kärlkramp. Cannabis försvagar kroppens immunförsvar. Haschrökare får ofta inflammerade slemhinnor, försämrad lungfunktion, hosta och kronisk bronkit, samma symptom som tobaksbrukare. I cannabisrök är den cancerframkallande benspyrenhalten 70 procent högre än i tobaksrök. Men jämför man hur ofta man röker hasch och hur ofta man röker tobak då anser jag det slutdiskuterat. Ökat intag av Cannabinoiderna dämpar de manliga könshormonerna och sädesvätskans spermier försämras. Hos kvinnor tar moderkakan upp THC snabbare än fostret, och fungerar därmed både som en barriär och en reservoar för fostret. Vissa studier tyder på att cannabisintag under graviditeten kan medföra lägre kroppsvikt, motoriska störningar och oro hos det nyfödda barnet. Det finns dock inget som tyder på ökad frekvens av missbildningar. THC går också över i modersmjölken vid amning. Det finns en naturlig gräns för hur mycket cannabis man kan inta, runt 1 kg. Vid höga doser reagerar kroppen med illamående, yrsel och förvirring, och missbrukaren avbryter då själv tillförseln. Cannabis är giftigt i högre doser, men några dödsfall enbart på grund av överdos har inte rapporterats.

Psykiska effekter och skador. De flesta cannabisrökare upplever någon gång s k snedtändning, då ruset i stället för den eftersträvade euforin ger ångest och panikreaktioner. Dessa följs av oro och depression. Återtrippar förekommer också, då berusningen helt oväntat återkommer flera dagar eller veckor efter haschrökning. Detta sammanhänger sannolikt med att cannabinoider lagrats i kroppens fett, och att deras nedbrytningsprodukter utsöndras i kroppen. I länder med utbrett cannabisbruk rapporteras att detta kan ge upphov till psykiska sjukdomstillstånd. Den allvarligaste komplikationen är de fullt utvecklade haschpsykoserna. Dessa är vanligast i de länder där cannabis är lättillgängligt, billigt och används i höga doser under långa tider. I Sverige är haschpsykoser relativt ovanliga. Endast ett 70-tal fall har rapporterats och då hos tidigare psykiskt friska unga människor i samband med intensiv haschrökning. Symtomen är förvirring, förföljelser, syn- och hörselhallucinationer, oro, ängslan och impulsivt beteende. Haschpsykos liknar mani och kräver sjukhusvård. Psykosen brukar gå över efter cirka fem veckor, men kan komma tillbaka om missbruket fortsätter. I vissa fall avlöser psykoserna varandra, och tillståndet kan bli kroniskt. Cannabis kan också utlösa psykisk sjukdom eller försvåra möjligheterna att behandla en sådan. De som har eller har haft schizofreni är särskilt känsliga och tål oftast inte den minsta cannabispåverkan. En svensk långtidsstudie (Rydberg m fl) har visat att värnpliktiga som röker mycket hasch löper större risk än normalt att senare i livet få diagnosen schizofreni. Den mest typiska skadan efter långvarigt cannabismissbruk är det s k ammotivationssyndromet - ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet. I de kliniska rapporterna tas särskilt fasta på att den intellektuella kapaciteten minskar. Tröttheten påverkar också förmågan att stå ut med tillfälliga motgångar. Svenska forskare (Tunving m fl) har kunnat visa att hjärnans genomblödning vid CBF-undersökning (CBF = cerebral blood flow) är reducerad med 11 procent hos kroniska haschrökare. Ammotivationssyndromet vid långvarigt cannabismissbruk påminner om det tillstånd som missbrukare av lugnande medel och sömnmedel kan komma in i. Det går tillbaka om bruket upphör.

Sociala effekter och skador. Det ovan beskrivna ammotivationssyndromet orsakas sannolikt av en kombination av drogpåverkan och den långvariga "frånvaro" från normalt socialt liv som cannabisrökning kan innebära. Om man under den utvecklingsmässigt viktiga tonårsperioden ständigt gått med avtrubbande cannabinoider i kroppen, isolerat sig från umgänge med familj och vänner och kanske dessutom levt i exempelvis Asiens missbrukarkolonier, har man mycket att ta igen både intellektuellt och utvecklingsmässigt. Denna insikt kan - sedan ett mångårigt cannabismissbruk brutits - ge upphov till sorg över de "förlorade åren". Dom har helt enkelt förlorat kontrollen över bruket, tagit steget över den tröskel en kännare och liberal aldrig skulle ta

Cannabis som läkemedel. THC och möjligen också vissa andra cannabinoider an dels lindra grön starr (glaukom) genom att sänka trycket inne i ögat och dels utvidga luftrören hos astmatiker. På grund av detta har forskningen kring de olika cannabinoiderna dragit till sig uppmärksamhet och fått anslag från läkemedelsindustrin. Astra har bl a investerat i utforskningen av cannabinoidernas metabolism. För närvarande är förhoppningarna störst på forskningen kring behandling av det slags illamående och kräkningar som är biverkningar vid behandling av cancer med cytostatika (cellgifter). I USA pågår vissa försök med THC-tabletter mot denna form av illamående.

Interaktion (ömsesidig påverkan) mellan cannabis och andra kemiska medel som påverkar psyket. Det är relativt okänt hur t ex cannabis, läkemedel och alkohol påverkar varandra när de tas samtidigt, men man tror t ex att långvarig tillförsel av sömnmedel kan öka nedbrytningen av THC. Cannabisrökning kan också hämma kroppens omsättning av vissa mediciner. I vissa fall av mano-depressiv sjukdom behandlas patienterna med litiumpreparat, ett salt. Det har då visat sig att det är svårare att uppnå korrekt dos av litium om patienten samtidigt missbrukar cannabis. Cannabismetaboliterna påverkar nämligen litiums omsättning i kroppen. (Se Litium och Litiumbehandling.) Man har med olika psykologiska test också kunnat visa att cannabisrökning kombinerad med alkoholintag ger en kraftigare försämring av prestationsförmågan än vad ämnena ger var för sig. Farmakologiskt talar man om att ämnena interagerar med varandra, och fenomenet kallas interaktion.

Cannabis och trafik. En rad psykiska funktioner förändras vid akut cannabisberusning, vilket gör att en cannabispåverkad person inte är lämpad som förare av motorfordon. Bl a försämras koncentrationsförmågan och uppmärksamheten. Olika bilsimulatorförsök har samstämmigt visat att förmågan att föra motorfordon kan vara försämrad i minst två timmar efter ett intag av cannabis som motsvarar 10-15 mg THC. I några undersökningar ar man dessutom funnit tecken på att den försämrade körskickligheten kvarstår även efter det att försökspersonen själv inte längre anser sig vara påverkad.

Cannabis och våld. Det finns inga avgörande bevis för att cannabisintag skulle öka risken för ett aggressivt beteende. Det är emellertid möjligt att risken för våldshandlingar under cannabispåverkan är större hos en del personer, t ex de som lider av hjärnskada, epilepsi eller allvarliga psykiska sjukdomar. Inom sjukvården har noterats att kroniska haschmissbrukare som försöker sluta använda hasch ofta kommer in i ett tillstånd av tydligt framträdande retlighet, olust och labilitet. Möjligheten finns att risken för våldshandlingar är större när en person försöker sluta med sitt missbruk än när det pågår som mest.

Behandling av haschpsykoser, depressioner och svåra abstinenssyndrom sker inom psykiatrin. (Se även Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk, Avgiftning vid narkotikamissbruk och Öppenvård för narkotikamissbrukare.) De väsentliga behandlingsinsatserna vid haschmissbruk sker inom den öppna vården. Haschrökaren har kanske genom sitt missbruk försökt fly undan svåra problem och måste därför få behandling med individualterapi, familjeterapi eller gruppterapi. (Se även Terapi.) Behandlingen av haschmissbrukare som efter många år försöker komma ur sitt missbruk sker i Sverige huvudsakligen enligt en modell som utarbetats inom narkomanvården i Lund. för narkotikamissbrukare.) Principen är att missbrukaren först avgiftas i öppen vård under dagliga samtal med en terapeut. Cannabismissbrukaren får därvid gradvis lära sig inse hur haschmissbruket gått ut över hans
intellektuella och känslomässiga funktioner. I de följande behandlingsfaserna får han öva sig i t ex psykologisk varseblivning och konfliktlösning. Vidare klarläggs bakgrunden till missbruket. Därefter följer stöd- och insiktsterapi. Den depression som ofta finns i bakgrunden behandlas. Urinkontroller sker med regelbundna mellanrum.

Förebyggande åtgärder. Sverige har en mycket restriktiv inställning till cannabis jämfört med flertalet andra länder. Den svenska narkotikalagstiftningen särskiljer inte lätt och tung narkotika, även om domstolarna vid val av påföljder i praktiken bedömer exempelvis heroinhandel strängare än cannabishandel. Cannabis har i Sverige aldrig blivit etablerad som en socialt accepterad partydrog som i USA och delar av Sydeuropa. Under 1960- och 70-talen hade cannabis visserligen en stark förankring i ungdomskulturens musik och litteratur men har sedan slutet av 1980-talet nästan helt förlorat sin ideologiska anknytning. Rollen som innedrog i populärkulturen har övertagits av kokain och s k idésignade droger. På 1990-talet verkar dock cannabis på nytt fått en viss förankring i populärkulturen och då i samband med ett förnyat intresse för 60-talsmusik och psykedeliska upplevelser. Ett flertal större statliga informationskampanjer har särskilt inriktat sig på att motverka haschrökning. Antalet ungdomar som någon gång använt cannabis har totalt sett ändå minskat sedan 70-talet. Det är dock svårt att avgöra om denna minskning beror å de förebyggande åtgärderna och informationen eller på en allmän attitydförändring som skulle ha kommit i vilket fall som helst

Assasiner, haschichins, haschbrukarna, från arabiskans haschschasch, en som berusar sig på haschisch. Detta var korsfararnas benämning på anhängarna till den shetiska sekten Nizariismailiya. Denna grundades av Hasan ibn Sabah som 1090 förskansade sig i fästningen Alamut i de persiska Elbruzbergen. Då Alamut förstördes 1256 upphörde i stort sett sektens verksamhet. Assasinerna var kända för sin grymhet, vilken enligt korsfararna orsakades av att de berusade sig på hasch innan de gick i strid. Assasinerna använde sig av lönnmord i sin kamp, vilket gett upphov till det engelska och franska ordet för mördare, assasin.

Rökning, här en administreringsform för psykoaktiva droger, t ex nikotin, cannabis, heroin och kokain. Vanliga cigaretter kan impregneras med dessa droger. I USA är t ex marijuanacigaretter vanliga. I Sverige röks hasch oftast i korta pipor, s k holkar. Heroin röks genom en särskild teknik, kokain genom freebaserökning, rökning av kokapasta eller av crack. Den rök som inandas diffunderar (sprids) snabbt genom slemhinnorna i övre luftvägarna, som är tunna och blodrika. Via blodomloppet når den aktiva substansen det centrala nervsystemet nästan lika snabbt som vid en intravenös injektion. Den eftersträvade kicken kommer alltså omgående. Särskilt gäller detta de starkaste preparaten, heroin och kokain. Den nya generationen av svenska heroinister, som debuterat i sitt missbruk i början av 1990-talet, föredrar att röka starkt vitt heroin i stället för att injicera drogen och på så sätt undgå smittosamma sjukdomar som HIV/aids.